mysaaan

Asså jag vet inte hur jag ska säga dehär? Hur fan ska jag kunna förklara hur jag känner för dig? Hur ska jag kunna få dig att förstå hur mycket du sårar mig när du håller på som du gör? Jag orkar inte med ditt lilla spel. Om du inte vill ha mig, please tell me that ist för att jag ska gå runt och tänka på dig dag in - dag ut. För ända sen första dagen har du varit någonting speciellt. Och när våra läppar möttes ville jag aldrig släppa dig.. Du kramade mig när jag grät.. Att säga hejdå till dig på sportscamp va något av de jobbigaste jag gjort. Och ja jag vet vi bor inte så långt ifrån varandra. Men jag visste inte hur de skulle bli efter! Sakner va att de va så jävla bra, du va han jag drömde om på nätterna. Han som jag vaknade upp och tänkte på. De va ditt namn som fanns på min telefon på morgonen när jag vaknade, de va du som skrev godmorgon sunshine.. de va ingen annan, de va du. De va äkta, de va du och jag. Vi pratade i telefon på kvällarna, du fick mig alltid på bra humör. Du fick mig att skratta när jag bara ville dö typ. Alla dagar jag va på dåligt humör fick du mig att må bra igen. Att bara ditt namn kom upp på telefonen gjorde min dag. Jag kunde le i flera minuter. Jag ger inte kärlek till många, jag går inte runt och håller på med flera. Jag kan prata med folk, men med dig va de på ett speciellt sätt. Fråga min bästavän, hon såg direkt på mig att de va någonting speciellt med dig. Och de va de! De va aldrig en suck när du kom. Så fort jag såg någon i ditt lag sken jag istället upp som en jävla sol. För då visste jag att du skulle komma. Jag orkar inte dehär. Jag klarar inte av att du ska vara dryg och nu åka iväg en vecka, vi kommer inte kunna prata på en vecka. Förstår du inte de? Jag fattar inte varför du håller på som du gör, men du kanske har någon mening med de. De kanske ingår i ditt spel, men om ditt spel fortsätter såhär så tänker jag inte spela med dig,