lilla my

 

bästavän, haha <3

hur söta kan man vara på en skala 1-10? 1000000000000000000000 ♥

ord som bränner, ord som sårar, klart som fan de kommer tårar.

 
 
I love the way it feels when you touch my hand
Don't wanna let you go
I love the way you say that I am your man
Don't understand why we can't go on and go on
Don't understand why
You don't belong in my arms

Ohh

And even if I cried a thousand tears tonight 
Would you come back to me
And even if I walked on the water
Would you come out to sea
Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

It's funny how my heart just won't let it go
I just don't understand
It's crazy how the pain seems to overflow
The memories of you here with me by my side
I can't deny that you are the love of my life

Ohh

And even if I cried a thousand tears tonight 
Would you come back to me
And even if I walked on the water
Would you come out to sea
Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

And I still cry for you
And I would die for you
I can't believe all the words I heard you say
And I still long for you
And I was strong for you
I can't believe that you'd throw it all away

I still cry for you
I would die for you
I can't believe all the words I heard you say
I still long for you
I was strong for you
I can't believe that you'd throw it all away

And even if I cried a thousand tears tonight 
Would you come back to me
And even if I walked on the water
Would you come out to sea
Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

I still cry for you
I would die for you
I can't believe all the words I heard you say
I still long for you
I was strong for you
I can't believe that you'd throw it all away

Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

broken

Livet är verkligen inte alltid lätt. Man vaknar inte varje dag med ett leende på läpparna även om man bra gärna skulle vilja det. Man går igenom mer än vad man själv orkar ibland. Vissa kvällar är ögonen ordentligt fyllda med våra salta tårar innan vi somnar, om vi ens somnar den natten för att tankarna snurrar runt som ett gäng vilda orkaner. Vi går upp på morgonen med huvudvärk och ögon som känns som sandpapper men ändå går vi inte och lägger oss igen. Man funderar på vad man ska ha på sig för kläder och inser att man är så otroligt trött på allt så man bara vill skrika så att hela världen ska höra. Man hittar nån tröja som får duga för att man inser att man börjar få bråttom till skolan. Då, plötsligt kommer man ihåg tjaffset som man hade med sin bästa kompis eller mamma kvällen innan och inser att man vill vara på alla platser utom just hemma. Samtidigt som dessa tankar yr runt i huvet på en så har man hunnit slänga i sig alldeles för lite frukost för att orka med förmiddagen i skolan. Man rusar till badrummet för art borsta tänderna och inser att man inte har fixat håret. "Fan" och den första tanken är att "jag tar en mössa". Men icke sa Nicke för den får man ju inte ha på lektionerna bara för att lärarna säger så. Typiskt...det får bli nåt slarvigt som sänker mitt humör ytterligare lite till...klockan har blivit massor så man springer ut i hallen för att klä på sig sina ytterkläder och just i det läget så får du en kommentar om att du har för lite kläder på dig eller att du har glömt nåt. Man slänger ur sig nån spydig kommentar och lämnar huset med skuldkänslor. Man känner hur ogonvråna blir alldeles tårfyllda och man börjar genast dra upp massa andra gamla hemska minnen. Men man har inte tid att vända om för att säga förlåt. Sen kommer man till skolan där alla förväntar sig att man ska le. Eller där någon ställer frågan "hur är det?" Fast dom egentligen bara förväntar sig svaret "bra".
Det är inte alltid bra och man orkar inte alltid le. Så ingen borde förvänta sig något av någon för alla har vi våra sämre perioder.