- skriver av mig.. rejält!
Kommer så väl ihåg första gången, första gången vi pratade. Han la till mig på facebook kommer jag ihåg, och sen skrev han att jag brukade kolla på honom i skolan. Ganska random om man säger så! Kommer ihåg att han försökte förklara vem han va för att jag inte hade en enda aning. Han hade varit en av dom som mulat mig den dagen. De lilla problemet va att dom va typ 7-8 personer. Kommer ihåg att han beskrev vad han hade för jacka, vad han hade för mössa osv. Och jag visste fortfarande inte vem han va! I skolan sen så visade Vendela mig. Och jag kommer ihåg hur jag inte vågade kolla på honom eftersom att han hade sagt att jag gjorde de. I säkert flera månader, så vågade jag inte kolla på han.
För inte så länge sen så satt vi vid samma bord, han tog min lur. Där började egentligen hela grejen. De va samma dag som LMFAO va på grönan kommer jag ihåg. Och han låste min telefon i 60 minuter. Jag hade sprungit efter honom över hela skolan, och tillslut låste han in sig på toan. Och kom ut efter ett tag och då va den låst. Vi gick ner till bottenvåningen tillsamammans. Och sa inte så mycket, kommer ihåg varenda ord vi sa, jag frågade om han skulle på LMFAO och han svarade ja. Kommer till och med ihåg vilken låt du lyssnade på, Dansa pausa. Frågan är bara varför kommer jag ihåg dehär? Sen väl inne på grönan så stod jag typ bara några personer framför honhom. Men vågade inte säga någonting. Så veckan efter när vi träffades i skolan som vanligt på måndagen. Så sa jag att jag stått typ as nära honom. Och han undrade varför jag inte hälsade, jag svarade vad skulle jag gjort? Han sa att jag skulle kramat honom iallafall. Jag kommer ihåg hur jag rodnade. Samma dag kommer jag ihåg att jag satt nere vid ett bord och han stod på andra våningen så man kunde se honom. Kommer ihåg så väl hur jag märkte att han kollade på sin telefon. Efter ett tag kollade han upp ur telefonen och log lite. 1 sekund senare plingar de till på min telefon. De va han som skrev till mig på facebook, hej mupp :) . Kommer ihåg hur jag skrek över ljus hallen, hej på dig också mupp! Vi började snacka mer och mer på fb, sen smsa och tillslut pratade vi en hel del i skolan. Vi satt kvar tillsammans efter skolan och bara pratade om allt och inget.
Vi träffades också ensamma en gång. Han hämtade mig vid skolan på hans moppe och vi åkte hem till honom. Vi gick ut med hans hund, och sen satt vi i hans soffa i flera timmar pratade. Kysstes lite gran.. kollade på tv osv. Kommer så väl ihåg hur vi kom närmre varandra. Vi snackade om vänner på facebook och han sa att han kände alla som han var vän med och sen skulle vi kolla igenom hans vänner för att se om du verkligen gjorde. Då lutade jag mig närmre för att se på hans lur. Efter ett tag la han armen om mig. Sen när vi kollat igenom hans vänner, så kollade jag upp på honom han bara puss så jag svarade bara puss. Då sa han, får man ingen puss? böjde mig mot honom och vi kysstes. Efter kommer jag jag ihåg att jag log, han bara nu blev du glad va? resten av tiden satt vi och pratade skrattade, bråttades i hans soffa gjorde vi också. Gick där ifrån med världens leende på läpparna. Men då visste jag inte att de skulle bli såhär..
De slutade bara någon vecka senare.. Vill inte berätta hur, men slut tog de. Fick reda på allt en lördag, smsade han och frågade om allt va sant. De va de! Jag kände i hela kroppen att de inte skulle bli som förut. Och på måndagen dagen efter klarade jag inte ens av att se han utan att jag brast ut i gråt. Jag orkade helt enkelt inte att se honom utan att kunna gå fram och krama honom, utan att kunna typ prata om allt. De bara funkade inte så! Vi pratade samma dag han och jag om varför, han sa att han bara ville vara vänner just nu. Vi kramades till slut iallafall. Men jag kände att ingenting skulle bli som förut. Vi skulle inte kunna prata som vi gjort utan att jag skulle bryta ihop. De enklaste settet för mig va helt enkelt att bara ignorera honom. Men alla vet att när en tjej bröjar ignorera en kille, då är hon riktigt sårad. För tystnad är en tjejs högst låtande tårar.
Vi pratade inte på säkert 1-2 veckor. Men sen i måndags när jag stod och pratade med Eric kom han. Han ville stå med oss.. De lilla problemet va att vi pratade om han, så Eric bad han att gå. Men han sa att han vill hälsa först. Så han gav mig en kram och sen va han påväg att gå. Men såg att han hade en laddare så bad att få låna den och han lånade ut den till mig men sa att han ville ha den efter lektionen. Efter lektionen gömmde jag mig för honom för jag ville ha laddaren en lektion till. Men han såg mig, när jag stod i trappan ner till källaren för att jag skulle ha teknik. Han gick ner, och jag började springa mot matsalen, som va låst. Så blev fast där, och han kom springande efter mig. Han låste mig mot väggen, försökte komma ur. Då tar han tag i mig och ger mig världens kram. Lyckades smita eftersom jag fortfarande vill ha laddaren. Men han kom ikapp mig, och kittlade mig så jag la mig på golvet. Då satte han sig på mig och fortsatte kittla mig tillslut gav jag han hans laddare till han. Men han ville inte gå av mig. Efter ett tag frågade han om jag saknade honom, ville inte svara. För de gör jag ju, mer en någonting annat just nu. Så jag bad han bara att gå av mig, jag började försöka dra mig ur. Vi garvade tillsammans! De kändes så skönt att få skratta tillsammans igen. Tillslut när jag kom upp så bad han mig följa med honom till hans klassrum men kunde inte för jag hade redan börjat.. Så gick till min lektion. Hade aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv! Vi började smsa lite igen, och snacka i skolan då och då. Vi hälsar på varandra igen, kan till och med bli så att vi kramar varandra.
Men fortfarande så är de inte helt vad de va förut. Jag vill bara kunna gå fram till han och säga exakt som de är. Att jag saknar han så otroligt mycket. Att jag inte vill ha någonting annat förutom honom. Jag vill berätta att varje gång jag ser honom så dunkar mitt hjärta extra snabbt och jag blir varm i hela kroppen. Vill berätta att varje gång han sätter sig vid mitt bord blir jag stel och vet inte vad jag ska säga eller göra för jag kan inte röra mig och får inte fram ett enda ord. Jag vill kunna säga att jag vill spenera sena sommarnätter tillsammans med honom. Jag vill säga att jag verkligen tycker om honom riktigt mycket. Jag vill berätta allt de är för honom, så att han verkligen förstår. men jag kan inte. Och jag vågar inte..
Den här gången skiter jag i vad folk tycker och tänker. För jag tycker om honom riktigt mycket. När de väl va vi, fick han mitt att känna mig speciell. Som den enda personen som betyde någonting för honom! Men så är de inte längre.. Nu är de bara jag som sitter och kan inte föra mina tankar på någonting annat än honom.
Va tvungen att skriva av mig, con gratz. För er som fortfarnde går in här, och typ 11000 grattis till er som läste de. tack för mig!
Kommentarer
Johanna säger:
Finns alltid gumman! Saknar dig :( <3
Trackback