storvreta bilder


sdfghj

cgvbhnjkml,öä

mi vida.


Allt de gamla

11/8, den dagen jag hatar mest i hela mitt liv. De va då de blev såhär. De va då allting blev knas, de va då du lämnade mitt liv. Jag trodde de skulle bli bättre med tiden. Men de verkar som om de inte kommer bli så som de va. Jag vet att vad jag gjorde va fel, och jag ångrar allting jag sa, alla ord jag skrek. Jag vill bara att allting ska bli som vanligt igen, för jag vill inte leva ett liv utan dig.  Hur ska jag kunna klara mig längre utan dig? Hur ska jag kunna stå på mina egna ben längre. Sen den dagen allting hände, har jag tvingat mig fram på fötterna, men nu går de inte längre. Jag brister. Hela tiden, jag har gått sönder, helt! Jag vet inte vad jag ska göra mer, jag vet inte vem de är jag ska ringa längre, du fanns alltid där och BKJASKJAS. De finns ingen som förstår mig så som du gjorde! De va ingen som visste så mycket om mig. Jag har aldrig berättat allt för någon tills du kom in i mitt liv, jag har aldrig haft sån tilit till någon som jag hade för dig. Jag saknar våra gamla dagar så att de gör ont. Alla våra minnen, alla våra skratt. Jag saknar allt! Alla våra galna upptåg och alla våra kvällar som bara spenderades du och jag tillsammans hemma med massa mys och skratt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, utan dig känner jag mig så ensam och liten. Du va och du är min allra bästa vän. De va du som gjorde mig! De va du som fick mig att må bra. Alla har sin jobbiga tid och vi hade våran, jag vill bara att den ska försvinna för jag klarar inte dehär mer. Jag kan inte låta bli att kolla på gamla bilder och bara sakna oss ännu mera. Jag saknar dig vid min sida i alla lägen, i vardagen, i skolan, i alla bråk, men jag saknar dig allra mest att ha dig bredvid mig på innebandy plan. Jag vill ha någon som stöttar mig precis som du gjorde, jag vill ha någon som kan hata domaren med mig precis som du gjorde. Nu åker jag på all den skit själv. Jag antar att jag helt enkelt bara behöver dig vid min sida.. Du kommer alltid att vara den person som någonsin stått mig närmast, mi vida. 
Jag har ganska svårt att visa mina känslor, jag skriver mest för min egen skull. För att få ut allting på pappret, för att sen kunna kasta iväg skiten så långt som de bara går. Men dehär vill jag verkligen att alla ska veta, att alla ska förstå. Förstå varför jag betet mig så konstigt dom senaste månaderna, så är de för att jag vet inte vad jag ska ta vägen. För jag står inte ut med att veta att allt faktiskt var mitt fel. Du gjorde ingenting fel, de va jag. 
 
 

bilder

j

pictures


oldiiies

 

lilla my

 

bästavän, haha <3

hur söta kan man vara på en skala 1-10? 1000000000000000000000 ♥

ord som bränner, ord som sårar, klart som fan de kommer tårar.

 
 
I love the way it feels when you touch my hand
Don't wanna let you go
I love the way you say that I am your man
Don't understand why we can't go on and go on
Don't understand why
You don't belong in my arms

Ohh

And even if I cried a thousand tears tonight 
Would you come back to me
And even if I walked on the water
Would you come out to sea
Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

It's funny how my heart just won't let it go
I just don't understand
It's crazy how the pain seems to overflow
The memories of you here with me by my side
I can't deny that you are the love of my life

Ohh

And even if I cried a thousand tears tonight 
Would you come back to me
And even if I walked on the water
Would you come out to sea
Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

And I still cry for you
And I would die for you
I can't believe all the words I heard you say
And I still long for you
And I was strong for you
I can't believe that you'd throw it all away

I still cry for you
I would die for you
I can't believe all the words I heard you say
I still long for you
I was strong for you
I can't believe that you'd throw it all away

And even if I cried a thousand tears tonight 
Would you come back to me
And even if I walked on the water
Would you come out to sea
Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

I still cry for you
I would die for you
I can't believe all the words I heard you say
I still long for you
I was strong for you
I can't believe that you'd throw it all away

Now I can't spend my life standing by
Cause even when I miss you
You're still not missing me

broken

Livet är verkligen inte alltid lätt. Man vaknar inte varje dag med ett leende på läpparna även om man bra gärna skulle vilja det. Man går igenom mer än vad man själv orkar ibland. Vissa kvällar är ögonen ordentligt fyllda med våra salta tårar innan vi somnar, om vi ens somnar den natten för att tankarna snurrar runt som ett gäng vilda orkaner. Vi går upp på morgonen med huvudvärk och ögon som känns som sandpapper men ändå går vi inte och lägger oss igen. Man funderar på vad man ska ha på sig för kläder och inser att man är så otroligt trött på allt så man bara vill skrika så att hela världen ska höra. Man hittar nån tröja som får duga för att man inser att man börjar få bråttom till skolan. Då, plötsligt kommer man ihåg tjaffset som man hade med sin bästa kompis eller mamma kvällen innan och inser att man vill vara på alla platser utom just hemma. Samtidigt som dessa tankar yr runt i huvet på en så har man hunnit slänga i sig alldeles för lite frukost för att orka med förmiddagen i skolan. Man rusar till badrummet för art borsta tänderna och inser att man inte har fixat håret. "Fan" och den första tanken är att "jag tar en mössa". Men icke sa Nicke för den får man ju inte ha på lektionerna bara för att lärarna säger så. Typiskt...det får bli nåt slarvigt som sänker mitt humör ytterligare lite till...klockan har blivit massor så man springer ut i hallen för att klä på sig sina ytterkläder och just i det läget så får du en kommentar om att du har för lite kläder på dig eller att du har glömt nåt. Man slänger ur sig nån spydig kommentar och lämnar huset med skuldkänslor. Man känner hur ogonvråna blir alldeles tårfyllda och man börjar genast dra upp massa andra gamla hemska minnen. Men man har inte tid att vända om för att säga förlåt. Sen kommer man till skolan där alla förväntar sig att man ska le. Eller där någon ställer frågan "hur är det?" Fast dom egentligen bara förväntar sig svaret "bra".
Det är inte alltid bra och man orkar inte alltid le. Så ingen borde förvänta sig något av någon för alla har vi våra sämre perioder.

fuck this..

Too many girls rush into relationship becuase of the fear of being single, then start making compromises and losing their identity. Don't do that. - Katy Perry

<3

Hahah


<3


The good guy

Asså jag vet inte hur jag ska säga dehär? Hur fan ska jag kunna förklara hur jag känner för dig? Hur ska jag kunna få dig att förstå hur mycket du sårar mig när du håller på som du gör? Jag orkar inte med ditt lilla spel. Om du inte vill ha mig, please tell me that ist för att jag ska gå runt och tänka på dig dag in - dag ut. För ända sen första dagen har du varit någonting speciellt. Och när våra läppar möttes ville jag aldrig släppa dig.. Du kramade mig när jag grät.. Att säga hejdå till dig på sportscamp va något av de jobbigaste jag gjort. Och ja jag vet vi bor inte så långt ifrån varandra. Men jag visste inte hur de skulle bli efter! Sakner va att de va så jävla bra, du va han jag drömde om på nätterna. Han som jag vaknade upp och tänkte på. De va ditt namn som fanns på min telefon på morgonen när jag vaknade, de va du som skrev godmorgon sunshine.. de va ingen annan, de va du. De va äkta, de va du och jag. Vi pratade i telefon på kvällarna, du fick mig alltid på bra humör. Du fick mig att skratta när jag bara ville dö typ. Alla dagar jag va på dåligt humör fick du mig att må bra igen. Att bara ditt namn kom upp på telefonen gjorde min dag. Jag kunde le i flera minuter. Jag ger inte kärlek till många, jag går inte runt och håller på med flera. Jag kan prata med folk, men med dig va de på ett speciellt sätt. Fråga min bästavän, hon såg direkt på mig att de va någonting speciellt med dig. Och de va de! De va aldrig en suck när du kom. Så fort jag såg någon i ditt lag sken jag istället upp som en jävla sol. För då visste jag att du skulle komma. Jag orkar inte dehär. Jag klarar inte av att du ska vara dryg och nu åka iväg en vecka, vi kommer inte kunna prata på en vecka. Förstår du inte de? Jag fattar inte varför du håller på som du gör, men du kanske har någon mening med de. De kanske ingår i ditt spel, men om ditt spel fortsätter såhär så tänker jag inte spela med dig,